40

Ibland, i ett ögonblick av svaghet, känner jag mig så sjukt ensam. 

En känsla av hopplöshet och rastlöshet. 

Jag har inte varit ensam på 3,5 år och aldrig någonsin bott själv. 

Vad gör man på kvällarna när det är mörkt, tyst och stilla? 

Sen när det där ögonblicket är över, när jag känner mig stark igen så kommer nästa fundering.

För ett år sedan var jag sambo, fet, ohälsosam och arbetslös. 

Det enda som betydde något var att göra en annan person nöjd och glad. Jag sköt alla som brydde sig om mig åt sidan, för jag betydde ju ingenting?

Idag sitter jag här, i mitt hem, 13 kg lättare, mycket mer erfarenhet och jäkla mycket mer skinn på näsan och imorgon ska jag gå till mitt jobb som jag trivs så sjukt bra på.

Idag lever jag också för att göra en person nöjd och glad men skillnaden är att den personen är jag själv.