40

Ibland, i ett ögonblick av svaghet, känner jag mig så sjukt ensam. 

En känsla av hopplöshet och rastlöshet. 

Jag har inte varit ensam på 3,5 år och aldrig någonsin bott själv. 

Vad gör man på kvällarna när det är mörkt, tyst och stilla? 

Sen när det där ögonblicket är över, när jag känner mig stark igen så kommer nästa fundering.

För ett år sedan var jag sambo, fet, ohälsosam och arbetslös. 

Det enda som betydde något var att göra en annan person nöjd och glad. Jag sköt alla som brydde sig om mig åt sidan, för jag betydde ju ingenting?

Idag sitter jag här, i mitt hem, 13 kg lättare, mycket mer erfarenhet och jäkla mycket mer skinn på näsan och imorgon ska jag gå till mitt jobb som jag trivs så sjukt bra på.

Idag lever jag också för att göra en person nöjd och glad men skillnaden är att den personen är jag själv.

39

Söndag och det innebär en massa funderingar.

Jag undrar just nu hur min framtid ser ut. Vad kommer jag göra, vilka kommer jag möta? 

38

Livet.

Vad handlar livet om? Vad går det ut på?

Jag gillar att ta allt som det kommer, att göra det jag känner för och inte fundera så mycket. Men ibland.. Ibland kommer alla tankar ifatt mig också! 

Idag är det ett virrvarr i mitt huvud om livet i sig.

Inte vad jag vill göra utan mer vad det är tänkt att man ska göra. 

Jag tror vår väg redan är bestämd och att de prövningar vi ställs inför redan är medräknade. Våra beslut lika så. 

Lika som jag tror på att det ibland finns någon som uppehåller oss eller får oss att skynda på för att undvika vissa saker.

Det är så många människor som korsar ens väg, varje dag. Varför? Varför sprang jag på han i mössa och varför stötte jag ihop med hon i de höga klackarna? 

Jag tror varje människa vi möter finns där av en anledning. För att påverka oss på något vis. Väldigt häftigt!

Och nej jag har inte rökt på jag har bara för mycket energi till att tänka en helt vanlig söndag. 

37

Dagarna passerar, vart står du i livet?

Det är galet hur fort tiden går. Nyss var det oktober, jag hade avslutat ett kapitel och påbörjat ett nytt. Jag hade flyttat hem och det kändes som en evighet tills jag skulle flytta igen.

Nu är det redan december, det är snart jul, och här sitter jag i min egna soffa i mitt egna hem. Det har gått en vecka redan sen jag flyttade hit.

Så vart står jag i livet? 21 år, full i idéer.

Jag lever för mig själv och jag försöker ta vara på tiden. Ibland hinner jag inte med men då är det så. Varför göra livet så komplicerat? 

Jag har lärt mig mycket om mig själv på bara 7 veckor. Jag börjar se vägen jag vill gå. Jag vet fortfarande inte vart jag vill hamna men det gör mig ingenting. Vad jag än gör, vilka vägar jag än går så kommer jag sluta där det är meningen att jag ska sluta.