När man är van att leva med någon och plötsligt bli ensam är en väldig omställning. När det händer saker, när man gör något, så går det bra men så fort du blir själv smyger sig ensamheten och alla dessa tankar på.
Rädslan för vad som kommer hända men också nyfikenheten på framtiden.
Man blir kluven, så jäkla kluven, när man tillåts att umgås med sina tankar.
Just nu är det vänner som räddar mig men även dem har ett eget liv att ta hand om så jag måste försöka sortera alla tankar, försöka få ordning i detta kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar