33

Ibland tar livet en rejäl vändning. Det är som om någon tar tag i dig, ruskar dig och vrålar "skärp dig!". 

Jag skärpte mig, funderade och kom fram till ett beslut.

Jag har valt att få vidare, satsa på mig själv. Även fast jag ligger här 02.16 och skriver och gråter om vart annat så tänker jag vara stark. Jag måste hålla mig stark nu. Jag får inte falla i bitar. Får-inte.

Nu står jag här, hela världen har öppnat sig. Vad ska jag göra nu? Vilken väg, vilket äventyr, ska jag utmana?

Först allt praktiskt, tackar Gud för att vi är vänner, sen äventyr.

Är så otroligt tacksam och glad att jag har min familj och mina fina underbara vänner! Även fast jag skjutit vännerna år sidan så har jag love-bombats efter detta. 

Hur skulle jag överleva, vart skulle jag ta vägen? Jag är så glad att jag inte står här ensam med mina saker i en påse!

Och jag är tacksam! 

Tacksam för 3,5 år med en sån fin kille.. En kille som avgudat mig och gjort mig både så lycklig och så arg!

Med en familj som välkomnat mig med öppna armar från första början.

Ibland växer man isär och min högsta önskan är att vi ska träffas en annan tid då vi vuxit ikapp och är helt 110% redo för varandra. Jag har alltid sagt att han ska bli far till mina barn och det vill jag fortfarande.

Nu står jag inför en sjuk förändring. 

Helt galet.