Varje dag blir jag påmind om vilka underbara syskon jag har. 5 st är och vi har väl aldrig varit så nära som nu.
Vad skulle jag göra utan mina bröder? Förmodligen umgås med fel människor och träffa fel killar.
Syskon är en del av oss och jag tycker fruktansvärt synd om den som inte har några.
De gör oss till de vi är. Men de är inte försen vi blir vuxna som vi förstår detta.
Jag tycker även synd om de som aldrig umgås med sina syskon. Jag träffar nästan alla minst 1 gång i veckan och då kan vi prata i timmar.
Vilket team vi är, jag, mina syskon och våra respektive <3
Jag sträcker på mig lite extra när jag tänker på att alla bröderna kommer gå långt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar