När jag gick på högstadiet ville jag inget hellre än bort från Ludvika.
Nu när jag inte bott där på något år så vill jag inget hellre än att flytta "hem".
De är underligt hur ett ställe kan förändras så bara man blir lite vuxnare. Kanske är de först nu jag känner och uppskattar de jag har?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar